Tittel: Under Sions kalla stjärna
Plate: Don Quixote (1988)
Tekst: Björn Afzelius
Musik: Björn Afzelius  
 "Sången berättar vad som hände. Året var 1988, och Intifadan, det palestinska upproret mot den israeliska
ockupationsmakten, var bara några månader gammal. När jag åtta år senare mötte den nyvalde palestinske
presidenten, Yasser Arafat i Stockholm, tackade han mej personligen för min insats i Aten den gången.
Få statsmän har ett bättre minne för detlaljer än Arafat"
Vi var i höjd med Saloniki 
när molnen drev isär 
och vi såg Egiska Havet 
klart och tydligt.
Det var en skönhet utan like, 
nästan som i en sagovarld, 
när vi flög över 
dom Nordliga Sporaderna.
Vi rundade Pirèus 
och landa' i Aten. 
Staden låg där, vit 
och lockande, i solen.
Men jag stanna' vid en TV-skärm 
som stod i ankomsthallen.
Jag ville se dom sista nyheterna 
från Jerusalem.

Och under Sions kalla stjärna 
såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna 
där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna 
såg jag samma blanka terror
som jag minns den 
från Warszawa och Berlin.

Jag skulle segla över havet, 
ner till Haifa från Athen, 
med några hundra 
deporterade palestiner.
Men det var svårt att finna ett fartyg 
som var till salu för nåt sånt 
på grund av pressen på 
den greska regeringen.
Men jag försökte kultivera mej, 
i väntan på besked, 
så jag drev omkring en del 
i kvarteren runt Omonia.>
Jag såg bouzoukidans i Plaka, 
jag såg det slitna Parthenon. 
Och varje afton såg jag nyheterna 
från Jerusalem.

Och under Sions kalla stjärna 
såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna 
där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna 
såg jag samma blanka terror
som jag minns den 
från Warszawa och Berlin.

Så fann man så ett fartyg, 
i Larnaca på Cypern, 
Och vi talade om vår resa 
halva natten.
Och vi skrattade hysteriskt 
när israeliske ministern 
stod och upphöjde oss 
till mördare i TV.
Men vi skrattade inte längre 
när vi såg i morgonbladet 
att dom som chartrat båten 
mördats samma natt.
Man hade sprängt dom i atomer 
vid en räd mot deras bilar. 
Så nu satt vi framför nyheterna 
från Jerusalem.

Och under Sions kalla stjärna 
såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna 
där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna 
såg jag samma blanka terror
som jag minns den 
från Warszawa och Berlin.

Vi söp oss fulla på hotellet 
bland tysta palestinier 
och bland agenter från Mossad 
som köpte vykort.
Men alla ville ändå resa, 
det fanns ju, trots allt, en båt, 
och ingen orkade längre räkna 
dom som stupat.
Så, i gryningen, kom beskedet, 
vi alla visste skulle komma, 
om att fartyget hade sprängts 
i Larnaca.
Så jag reste från Athen 
med dödens trötthet i mitt hjärta. 
Och på kvällen såg jag nyheterna 
från Jerusalem.

Och under Sions kalla stjärna 
såg jag småflickor som fallit,
med blodrosor på blusarna 
där kulorna trängt in.
Under Sions kalla stjärna 
såg jag samma blanka terror
som jag minns den 
från Warszawa och Berlin.