Tittel: Man kan inte äga varann
Plate: Innan tystnaden (1982)
Tekst: Björn Afzelius
Musik: Björn Afzelius  
 "Jag säjer som Mikael Wiehe: "Jag vill vara fri, men jag klarar inte att vara ensam." Ett evigt dilemma för många
av oss människor"
Maria, jag tycker om 
våra små supéer med tända ljus.
Och visst njuter jag av att lyssna 
till din poesi i ditt mörka hus.
Men säj aldrig mera åt mej 
att jag är nåt du måste ha.
Och säj aldrig mera 
att du betraktar mej 
som din egen man.

För jag blir aldrig din, 
du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann.

Maria, du får förlåta mej 
men du kan inte jämt va med.
Ibland är två en för många 
när man bara vill va ifred.
Det är inte nåt personligt, 
det är bara så det är.
Och jag är ingen fågel 
som du kan hålla fast i din lilla hand.

Nej, jag blir aldrig din, 
du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann.

Maria, du gråter.
Maria, varför?

Maria, att jag ska gå iland 
med att ensam berika dej
är väl ändå lika orimligt 
som att du kan va allt för mej?
Det finns ju så många sidor, 
så många behov man har.
Jag älskar dej men jag vill inte 
stå här ensam om du försvann;

Så jag blir aldrig din, 
du blir aldrig min;
Man kan inte äga varann.